Jag vill berätta för er hur det kommer sig att jag kallar mig en pånyttfödd kristen. Det är för att, genom den Helige Ande, har Jesus Kristus visat mig att jag var inkarnerad när han var det. Jag tror att många av er också var det. Han visade mig att jag var Marta, syster till Maria och Lasarus, och detta att föra Ordet och Kristi mysterier till folket i vår tid är en del av ett åtagande jag gjorde till honom på den tiden.
Processen att återfödas har upprepats av kristna sedan dess. Det var ett ögonblick när Lasarus dog och jag sa: ”Herre, om du hade varit här, hade min bror inte dött. Ändå vet jag att vad du än ber Gud om, kommer Gud att ge dig det.”
Och han sa till mig: ”Din bror ska uppstå igen.”
Och jag sa: ”Jag vet att han kommer att uppstå igen på den sista dagen och i uppståndelsen.”
Och sedan gav han mig orden som är en sådan utmaning eftersom de är ett uttalande om varandet, ett varande lika intensivt som JAG ÄR DEN JAG ÄR men det är på en ny frekvens. Det är på Sonens nivå. Detta är vad han sa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Det ”tror du detta” lägger hela ansvaret på lärjungen. Det spelar ingen roll att han är uppståndelsen och livet. Det spelar roll om du tror det för din upplevelse.
Svaret jag gav var detta: ”Jag tror att du är Kristus, Guds son, som skulle komma till världen.” Och strax därefter väckte han Lasarus från de döda.1
Efter den upplevelsen har jag aldrig dött på riktigt. Jag har lagt ner ett tempel och tagit upp ett annat, alltid i min Herre och Frälsare Jesu Kristi tjänst. Jag ser inget problem med att erkänna ett universum av ljusvarelser och Guds söner och döttrar som vandrar den disciplinerade vägen att bli denne Kristus, eftersom han sa: ”Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.”
Vi gör inte Jesu Kristi gärningar, vi gör inte större gärningar och vi tycker liksom att det skulle vara förmätet om vi kunde det. Faktum är att vi missar chansen till vår andliga utveckling. Det var ett löfte.
Var och en av dessa två citat från honom innehåller ordet tro, och ordet tro innebär att det upprepas om och om igen. Vad är tro? Det är inte blind okunnighet, det är en vetenskaplig princip, och så här fungerar den. När jag säger: ”Jag tror att du är Kristus” tittar jag på Frälsaren, jag ger tillbedjan till ljuset inom honom, och jag säger att jag tror att det ljuset är inkarnerat inom dig.
Tro är en energi. Det är en ljusbåge som går från mitt hjärta till hans hjärta. Ljusbågen skapar en ström, strömmen som öppnar vägen. Det är ett krav. Det är ett krav att jag först initierar strömmen, sedan uppstår strömmen som etableras av den återvändande strömmen, därefter uppstår antändningen, den enorma explosionen av mitt eget Kristus-medvetande när denna lärare, denna uppstigna mästarlärare för vår tid, nu blir invånaren i mitt tempel. Jag har erkänt hans ljus. Saker som är lika med samma sak är lika med varandra. Inom mig finns fröpotentialen av samma Kristus-medvetande, som du ser i den individuella medlaren, Kristus-självet, avbildad som den mellersta figuren i diagrammet över ditt Gudomliga Jag.
Energin som har upphöjt Ordet inom honom, eftersom jag har accepterat att det är verkligt, blir nu mitt alternativ. Och så ser vi att denna Kristus-potential och den levande Kristus Jesus som du ser i denna målning, diagrammet över ditt Gudomliga Jag, är en och samma.
Jesus gav mig en vision. Han visade mig en katedral på inre nivåer. Han stod i spetsen för kyrkan med Maria, Gautama Buddha, med Saint Germain, med alla möjliga som vi tror är oförenliga med vår yttre begränsning. Mellan mig och honom (och jag var vid dörren) fanns det tusentals ljusa bröder och systrar. De hade ännu inte gjort sin uppstigning. En del av dem befann sig på inre nivåer, en del var inkarnerade. Men i denna inre katedral var vi alla ett. Och detta är betydelsen av ”helgonens samfund”.
Helgonens samfund är samarbetet mellan folk som har ett gemensamt ljus och en gemensam hängivenhet till alla religionerna i världen. Han sa att kyrkans inre namn är ”Den universella och triumferande kyrkan.” Alla världsreligionerna, alla kyrkor borde vara en reflektion av upplevelsen i det inre templet. När du går in i en katedral, borde du ha ett inre minne av att vara förtrogen med livet på inre nivåer.
Han sa, ”Du fann min kyrka. Du säger så, inte för att den är exklusivt din, utan för att den kommer att fungera som en arketyp för alla människor, som i sin egen frihet och sin egen individualitet också kommer att bilda dessa samfund i den Nya Tidsålderns anda över hela världen.” Han visade mig att ordet kyrka är taget från det grekiska ordet ecclesia, som betyder ”de utvaldas samfund.” Han visade mig också, som han sa, att han kom för att hitta de förlorade fåren från Israels hus.
- För den fulla redogörelsen om den här scenen och Lasarus uppståndelse, se Johannesevangeliet kap. 12.