Mötet var över och jag återvände till min skola. Inom loppet av några veckor gick jag genom en park till en av mina kurser när en ljusvarelse som jag aldrig hade hört talas om, eller sett förut, kom emot mig. Men i samma ögonblick jag såg honom kände jag ändå igen honom.
Det var den uppstigna mästaren El Morya, som såg ut precis som han ser ut på denna målning, som gjordes för ungefär hundra år sedan när han var känd som Mästaren M., som hjälpte Mästaren KH, Djwal Kul och Saint Germain att grunda Teosofiska Samfundet genom Helena P. Blavatsky i Adyar, Indien.* Hon hade sett honom och instruerade konstnären. Denna återgivning av målningen är färglagd. Annars är den i princip densamma.
Han såg ut att vara över två meter lång. Hans aura vibrerade av en enorm hängivenhet till Guds vilja. Det var en så intensiv hängivenhet till Guds vilja att den väckte ett enormt förtroende. Den var så passionerad att det blev en stränghet, nästan en abrupthet, en intensitet som vi knappt observerar hos människor i det dagliga livet. Han tittade på mig med dessa intensiva ögon, och det tog mig ett antal år, eller åtminstone månader, att bakom den strängheten upptäcka den största kärleken och den vänliga glimten i hans medvetande.
Jag fick också senare reda på att han hade varit inkarnerad som helgonet Thomas More, ”mannen för alla årstider”, som har blivit min själs stora kärlek.
På väg tillbaka från en resa till Afrika stod jag i Towern i London, där han hade varit i femton månader, i väntan på sin avrättning under kung Henrik VIII, eftersom han inte ville ge efter eller kompromissa med sin ståndpunkt.
Morya sa till mig, ”Jag behöver en kvinnlig budbärare. Åk till Washington så kommer jag att träna upp dig genom Mark Prophet. Om du klarar dina invigningar, kommer Saint Germain att komma och smörja dig till budbärare för de uppstigna mästarna.”
Det var ett kryptiskt meddelande. Det var allt han sa. Han väntade inte ens på ett svar – han försvann och jag blev bara stående. För ungefär tio dagar sedan när jag var i Boston på föredragsturné gick jag tillbaka och stod på den där platsen, och jag förstod vad han gjorde när han visade sig för mig på ett så konkret sätt, lika tydlig som du är nu, och ändå var han inte fysisk. Han hade höjt mitt medvetande, rensat det tredje ögat, sänkt sig till det planet och det blev ett möte av vibrationsfrekvenser.
Medan jag funderade på vad han gjorde, sa han till mig, ”Du behöver inte gå efter din inre känsla för att vara en budbärare. Du behöver inte lita på en man som du precis har träffat. Jag visar för dig och bevisar för dig att de uppstigna mästarna är verkliga.
Jag ber dig inte att ge ditt liv, 100 procent av ditt liv och din energi, och att bli utsatt för världens förlöjligande, förakt och fördömande för det jag kommer att förmedla genom dig, utan att ge dig denna första upplevelse av de uppstigna mästarnas absoluta integritet och verklighet.” Jag såg att han visade sig för mig utifrån en känsla av kosmisk hederskänsla, han bad mig inte att gå på enbart tro, utan gav mig direkt och vetenskapligt vetande.
Jag ber dig att ropa i Guds namn, i namnet av ditt inre Kristusjag, att be de uppstigna mästarna att bevisa sin verklighet för dig. Jag skulle inte känna mig nöjd om du accepterade det jag säger bara för att jag säger det.
Jag talar om integriteten hos själar som har gått före – Jesus Kristus, Gautama Buddha, antikens stora gestalter som Pythagoras, den helige Franciskus och Milarepa; moderna helgon som påven Johannes XXIII, Ramakrishna, Sarada Devi och Thérèse av Lisieux och andra upplysta som har varit villiga att leva för ett syfte, vare sig det är inom vetenskap eller nationers styrelse. De har offrat sig själva på mänsklighetens altare. De har aldrig brytt sig om förlöjligandet eftersom de har varit avantgardet, innovatörerna; de har alltid sett bortom sin egen tid. De har sett det så tydligt att det aldrig spelat någon roll vad det blev av dem själva. Det var budskapet som var passionen i deras liv.
El Morya dök upp för mig en annan gång. Han gav mig ytterligare ett bevis eftersom han kände till det element av tvivel som lurar inom oss alla, och visst låg det på lur. Jag var i min lägenhet och jag förberedde mig för att lämna över mina uppgifter i olika högskoleorganisationer och på min arbetsplats, och jag försökte få ihop mina saker. Det verkade ganska överväldigande att få allt detta gjort och att komma iväg. Då kände jag hur han kom in genom dörren – även om han naturligtvis inte behövde komma in genom dörren – till lägenheten. Där stod han, stor och lång, och vibrerade av sin samlade kraft av hängivenhet till Guds vilja. Den tvivlande delen av mig sa: ”Bevisa att han inte är på riktigt! Gå bara rakt igenom honom! Om du kan kliva igenom honom är han inte på riktigt.” Och jag tänkte, ”Ja, det verkar vettigt.”
Där stod han framför mig med en kärlek som är obeskrivlig, med intensiteten av den hängivenheten till min själ och till allt jag någonsin hade sökt. Men i det ögonblicket tog jag ett beslut. Jag gick igenom honom. Jag gick rakt igenom honom, och jag vände mig om och han var fortfarande där. Jag kände mig väldigt fåraktig och generad. Jag hade inte bevisat något annat än att de uppstigna mästarna är verkliga. Morya var verklig. Han stannade hos mig. Saker och ting hängde ihop och jag var redo att gå vidare.
Jag hade ett sista ögonblick då jag såg tillbaka, Lots hustrus stora synd. Det var en tillbakablick eftersom jag lämnade en väldigt personlig familj, en nära familj, många människor jag kände i kyrkan och i skolan och på jobbet. Ja, jag klev faktiskt ur hela min livssituation utan att ens kunna kommunicera till en enda själ varför jag flyttade. Jag visste att de inte skulle förstå och det var ingen idé ens att börja diskussionen. När jag precis skulle lämna stan sa jag: ”Farväl, jag ger mig av.”
Inför allt detta vällde det upp ett fasansfullt rop, det uppstod en kraft som drog i mig, som planetens dragningskraft, som två planetkroppar. Det var en sådan magnetism att jag inte kunde resa. Så jag ropade till Frälsaren Jesus Kristus och sa: ”Du vet att jag alltid har följt dig. Jag följer dig till slutet. Jag arbetar med Guds tjänares söner i ditt namn. Kan du vara snäll och öppna Bibeln och ge mig något jag kan fästa mig vid som ger mig styrka?”
Jag öppnade Bibeln – och där stod versen i bokstäver av levande eld: ”Två arbetare som arbetade på fältet, den ene togs och den andre lämnades.” Av för mig okända skäl var det jag som blev tagen, och det gav mig ljuset och modet att gå vidare.
*Madame Blavatsky och överste Olcott grundade Theosophical Society i New York 1875. Flera år senare flyttade de till Indien och etablerade 1882 sällskapets internationella högkvarter i Adyar, Indien.