Efter att ha sett den verklighet som strålade fram från honom slöt jag ögonen och började meditera. Medan jag mediterade märkte jag en enorm kraft. Det var hans aura. Jag kände en energi och ett kraftfält som jag aldrig hade känt tidigare. Vid den tiden hade jag haft ett praktikantjobb på FN, träffat tusentals människor, hundratals av dem personligen varje dag, rest runt världen och studerat, besökt alla typer av religiösa grupper och lärare och platser. Jag hade aldrig träffat en individ som avgav en sådan energi när jag kom in i hans aura. Under meditationen fann jag mig själv dras in i en profets mantel.
En mantel är symbolen för en individs ljus eller uppnående, som Kristi mantel eller Elias mantel som föll på Elisa. Det var precis så det kändes. Jag sveptes upp i hans själs klädnad.
Det var en spiral som tog mig till ett annat medvetandeplan tills jag fann mig själv stående med Mark Prophet – jag såg in i ljusgalaxer, blev visad hur vetenskap och religion är ett, hur det finns en kärna av eld, en permanent atom, en stor Central Sol (som vi aldrig ens har sett från denna punkt i kosmos) och galaxer av ljus som kretsar runt den. Jag kunde se energin röra sig. Jag kunde se energi som en rotation av varande, av Guds polaritet, maskulin och feminin polaritet.
Han visade mig hur energi som princip personifieras i individualitetens manifestation, individualitet på alla olika nivåer av varande – Elohim, ärkeänglar, serafer, keruber, solhierarkier och slutligen, närmare jorden, uppstigna mästare, människor som du och jag som helt enkelt var lite ljusare, lite mer upplysta. De hade gått bortom detta plan. De hade övervunnit dödens och sjukdomens dilemman.
Till slut visade han med sin hand en grupp själar precis som jag själv. De var ännu inte inkarnerade. De var gruppen som jag kom ifrån. De hade ännu inte löst varandets problem. Det var planerat att de skulle födas i alla religioner och kulturer, både i öst och väst.
De hade en sak gemensamt, den här gruppen av individer: de visste vilka de var. De visste var de kom ifrån. De visste var de hade bott tidigare. De förstod sinusvågen av våra evolutioner på plan av ande och materia, in och ut ur Guds boningar eller in och ut ur atomerna, människans “medvetandejoner”. De förstod den kosmiska lagen. De förstod energi och de visste varför de inkarnerade. De tog fysisk form för att upprätthålla en frihetslåga på alla nivåer av mänsklig strävan.
Sedan vände han sig om, Mark Prophet, och visade mig en annan grupp själar. Dessa var redan förkroppsligade och de dök upp på medvetandeskärmen som små ljuslågor. De fanns här och där och överallt, i alla nationer och religioner i världen. Jag tittade på dem och de var mina bröder och systrar. Jag kände igen dem direkt.
Sedan drog han in mig och gav mig en närbild av deras auror och deras sinnen och vad de tänkte. Han visade mig något som var den mest häpnadsväckande uppenbarelsen. De hade kommit ut från dessa medvetandeplan, och ändå hade de glömt vilka de var, var de hade kommit ifrån, hela förståelsen av den kosmiska lagen och dess praktiserande. De hade till och med glömt att de hade ett uppdrag, att de hade avlagt ett löfte till Gud att tjäna världssamfundet. Jag tittade och jag såg välmenande föräldrar och lärare på alla ekonomiska nivåer i land efter land. Jag såg mycket tydligt att de inte kunde föra vidare till sina barn det de själva inte visste.
Så var det århundradenas dilemma, tidens dilemma, dilemmat med övergången från Fiskarnas till Vattumannens tidsålder mitt under uppbyggnaden av kärnkraft i öst och väst och användningen och missbruket av den makten i alla dess former. Det fanns de individer som, inom sitt undermedvetna och övermedvetna bar på nyckeln – ändå fördes den inte vidare.
Så jag greps av den där passionen, som aldrig har lämnat mig, att gå ut och hitta dessa individer var de än var och överföra den undervisningen till dem. Jag visste fortfarande inte vad undervisningen var. Men jag visste att jag skulle få den, jag skulle studera den och accelerera den, bli den, göra alla uppoffringar som var nödvändiga för att vara värdig att bära den där facklan. Sedan tänkte jag springa med den tills de som redan hade det skrivet i sina inre delar skulle få det uppenbarat för sig.
Och vet du vad jag insåg? Jag insåg mycket tydligt att jag inte var lärare och att jag aldrig skulle bli lärare. Idag är jag ingen guru. Jag kallas Guru Ma eftersom jag kommer med ett budskap från Gurus ifrån öst och väst. Allt jag någonsin kunde vara var en påminnelse. Detta var ett storartat folk, var och en bunden till sin egen Gudskälla. De kände till lagen. Jag var tvungen att gå och påminna dem. I samma ögonblick som jag från mitt hjärta skulle överföra den Helige Andes ljus, skulle de som visste väckas upp; medan de som inte förstod inte heller skulle förstå. Så enkelt var det.