Finns det destruktiva former av rytm och musik som kan leda till fysisk och psykisk ohälsa? Finns det välgörande former av musik som kan bidra till mänsklighetens utveckling mot en gyllene tidsålder av fred och välstånd på jorden? Ja, i alla fall har en del filosofer och andliga ledare från tidigare epoker haft den uppfattningen. När vi i vår vetenskapligt inriktade tidsålder betänker att vetenskapen har landat i att allt som existerar är energi och vibration, börjar sådana resonemang låta mindre absurda.
Himlen uppenbarades för Händel då han skrev sitt mest storslagna verk ”Messias.” I tusentals år har indisk metafysik hävdat att ljud är nyckeln till universums mysterier. Allt har skapats med ljud, ljud upprätthåller skapelsen och har även makt att upplösa den. Inte undra på att forntidens vise var mycket noga med att denna stora kraft inte fick missbrukas. Konfucius uttryckte det så här: ”Om en civilisations musik var i händerna på de onda och okunniga skulle det leda hela civilisationen mot en oundviklig undergång. Men i händerna på de upplysta var den ett instrument för skönhet och kraft som kunde leda världen in i en gyllene tidsålder av fred, framgång och brödraskap.”
I dagens samhälle är all slags musik mer lättåtkomlig än någonsin och vi bombarderas med bakgrundsmusik var vi än går: i affärer, i väntrum, på restauranger, på bio, i TV och radio. Ändå känner vi knappast till något alls om musikens/ljudets verkliga natur och vilken effekt den har på kropp och psyke. Har vi missat något väsentligt i vår civilisation? Håller vi, genom ren okunnighet, på att förstöra den harmoni som borde finnas på jorden? Skapar vi själva en grogrund för disharmoni och ohälsa då vi låter våra barn och ungdomar suga i sig av potentiellt skadliga musikformer en stor del av dygnets 24 timmar? Tänk om forntidens vise hade rätt när de hävdade att musiken har stor makt i att påverka civilisationens utveckling? Vår tids forskare och atomfysiker ser livets byggstenar – atomerna och dess elementarpartiklar – som vibrerande energi i ständig resonans och samspel med omgivningen, vilket tyder på att ljudvågor kan ha en betydande effekt på naturens själva grundvalar.
I HARMONI MED KOSMOS
Våra egna kroppar är uppbyggda av atomer. Vi är vibrerande energi som genljuder i det kosmiska energihavet. Vi är ett kosmos i oss själva och vi kan bli samstämda med den harmoni som finns i hela universum. Enligt forskaren Donald Andrews teorier är varje atom en ytterst liten resonator som utsänder en grundton. Han föreställer sig att en samling atomer (eller toner) bildar ackord, det som fysikerna kallar
molekyler. Molekylerna förenar sig och formar de olika föremålen och formar världen. Varje föremål och levande varelse är därför sammansatt av massor av molekyler, eller ackord, vilket ger föremålet eller varelsen dess eget individuella och komplexa ljud. Precis som alla har en absolut unik identitet och unika fingeravtryck så har vi kanske även vår egen ”signaturmelodi.” Denna melodi måste hållas ren om man vill behålla hälsan. Så här förklarar David Tame i boken ”The Secret Power of Music”: ”Håll en magnet under ett pappersark med järnfilspån och de bildar ett mönster. Tag bort magneten och järnfilspånen sprider sig – det blir kaos. Sätt dit magneten igen och mönstret återkommer. På samma sätt ansåg forntidens människor att musik kunde användas för att återställa gudomlig harmoni och rytm inom kroppen, känslorna och sinnet.
Alla slags sjukdomar, mentala eller fysiska, var till syvende och sist ett musikaliskt problem. Den sjuke hade förlorat sin inre harmoni; han hade släppt in disharmoni i sin varelses symfoni. Han var inte längre samstämd med universum och dess lagar. Därför användes hörbar musik på det yttre planet för att åter få människan i harmoni med det universella ljudet.” Forntidens indier, greker, egyptier och indianerna i
Amerika var mycket försiktiga med vilken musik och rytm de använde. Musikens betraktades som”helig” och ett sätt för människorna att närma sig det gudomliga. Man förstod också att musiken kunde användas för att uttrycka “det onda”, likväl som “det goda”.
De stora kompositörerna måste ha varit samstämda med ”sfärernas musik och harmoni”, som Pythagoras kallade det, när de komponerade sina fantastiska verk. Många av dem har också talat om ”inspiration från ovan.” Händel t ex kände att hans oratorium ”Messias” hade uppenbarats för honom. Som han senare beskrev det: ”Jag tror jag fick se hela himlen framför mig och den store Guden själv.” Det sades att han blev så rörd när han mottog denna musik att tårarna ibland fläckade notpappret.