Så allt detta i några ögonblick av meditation på detta högre plan. Jag flöt försiktigt tillbaka till min kropp i det lilla rummet, och där stod Mark Prophet och han höll en predikan/föreläsning som jag verkligen inte kommer ihåg mycket av, måste jag erkänna. Men när han slutat, så kände jag hur hans aura växte, förmodligen ungefär tiofalt. Den Helige Ande kom över honom, och genom den Helige Ande som tog plats i hans aura trädde ett annat ljusväsen fram, ett Guds sändebud, som skulle förmedla den Helige Andes budskap genom honom med det talade Ordets kraft.
Denna ljusvarelse är någon som var och en av er tveklöst känner personligen. Jag kan vittna om detta för dig och du är fri att acceptera eller förneka mitt vittnesbörd, att bevisa det eller att ifrågasätta. Detta ljusväsen är Ärkeängel Mikael. Han figurerar i det tolfte kapitlet av Daniels bok i Bibeln och i det tolfte kapitlet i Uppenbarelseboken. Han är huvudpersonen som kämpar mot draken och hans änglar när det är krig i himlen. Han kommer för att försvara kvinnan klädd i solen, hon som föder människobarnet.
Detta är en mycket intressant profetia. Det händer just nu i den här tidsåldern. Vad det betyder är att vid denna tidpunkt, i början av Vattumannens tidsålder, träder kvinnan fram i förgrunden. Och vem är kvinnan? Kvinnan är den feminina principen inom var och av oss oss – Gud som Moder, renheten, kristallströmmen av energi som stiger från basen till kronan.
När den energin stiger upp inom oss alla och återförenas med Fadersprincipen, då innebär det föreningen av Guds väsen, eller av plus- och minuspolariteten hos ett kosmos i vårt tempel, då skapar den fusionen av energi – explosionen av vad vi kallar vårt kosmiska medvetande eller, i kristna termer, Messias födelse i vårt eget hjärta, i vårt eget väsens kalk, i vår egen medvetenhets krubba.
Att framföda individuellt kosmiskt medvetande blir tidsålderns mandat, denna sfäriska medvetenhet som verkar matematiskt och vetenskapligt exakt, som är absolut inspirerande och upplyftande och som skulle hänföra vår tids största sinnen, om de bara kunde röra vid det medvetande som Saint Germain har visat mig. Han säger: ”Religion och vetenskap är som en flödande kaducé, som sammanflätar varandets plus- och minuspolaritet. Religion kan förstås i termer av denna vackra matematik, på samma sätt som vetenskap kan förstås i termer av religion. Men om man har missuppfattningar på båda dessa områden, så uppstår motsatta läger.” En söndra-och-härska taktik genom vilken vi hålls i okunnighet.
Nåväl, i vilket fall som helst, Ärkeängel Mikael stod i Mark Prophets aura. De två blev kongruenta, precis som liksidiga trianglar av varande. Där stod de i samma punkt av Guds medvetenhet – en i Andens frigjorda oktaver, en i materien, varvid den materiella var kärlet för den andre att utgjuta den levande Gudens budskap.
Ärkeängel Mikael sa många saker den kvällen. Det jag noterade mest var en enorm kraft, att det verkliga syftet med Guds sändebuds ankomst och med användningen av den Helige Ande inte bara var överföringen av undervisning för våra själar och för vårt medvetande utan det var en överföring av energi, av medvetande. Jag kunde känna hur det gick in i mina chakran.
Jag förstod att detta var själva syftet med evolutionen, att det fanns en andlig evolution. Det finns varelser som bara är en liten bit bortom oss i evolutionen, precis bortom tidens och rummets slöja. Genom sin dharma, genom sin plikt att vara sig själva, har de ett enormt viktigt åtagande gentemot universum – och det är att föra den varelsen, den identiteten, det medvetandet, vidare till de som är mindre utvecklade, vilket också är vår skyldighet när vi har en talang som vi fulländar. Om vi blir skickliga på att spela piano eller att vara snickare eller ingenjör eller inom kirurgi eller som advokat eller vet hur man tillagar och vänder pannkakor, då är det meningen att vi ska föra det vidare till nästa person i kön. Det är så kulturen rör sig, det är så civilisationen rör sig. Det är universums ordning.
Han sa, ”Människor i Boston, jag skär er fria,” och jag visste att han pratade direkt med mig, och ändå kunde jag känna hans ljus gå till varje chakra i varje person som bor i den staden. Jag visste att han skar mig fri från vad det än var som hindrade mig från att hitta den uppstigna mästaren Saint Germain och mitt uppdrag. Det var svar på ett anrop. Det var inte Saint Germain; det var ett sätt att komma till honom. Jag insåg att jag själv var tvungen att accelerera medvetandet tills jag kunde vistas på ett medvetandeplan där jag kunde kommunicera med Saint Germain, och detta skulle vara en process.