Jag åkte tillbaka till BU, Boston University. Jag gick tillbaka till jobbet jag hade, och allt såg ganska bra ut. Inom några dagar visade det sig att personer i min bekantskapskrets ringde andra människor som jag inte kände, vilket så småningom ledde till att jag fick ett samtal som sa att det fanns en grupp lärjungar till Saint Germain i Boston. När jag kontaktade dem sa de att Mark Prophet precis hade ringt. Han var budbärare för Saint Germain. Han kom från Washington, DC, för att förmedla undervisning den fredagskvällen och jag kunde komma till mötet. Jag hoppade och studsade och prisade Herren!
Jag gick på mötet. Jag satte mig ner i det här lilla rummet i den här gamla byggnaden, vilka jag förresten återupptäckte häromdagen när jag åkte tillbaka till Boston för att hålla föredrag. Den gången var det ett fåtal personer där, bara en handfull. När jag satte mig ner fann jag mig själv sittande mittemot budbäraren Mark Prophet. Jag tittade in i hans ögon och jag hade inte insett det, men jag hade letat efter de där ögonen hela mitt liv. Jag kan bara beskriva dem som ett par ögon vars ögon hade mött Guds ögon. Han hade en djup förståelse, en visdom och en kärlek som var extraordinära. Jag antar att jag visste att jag hade hittat den som kunde öppna medvetandets dörr. Jag hittade min lärare.